Känner ingen ångest

Denna vecka har varit kontrastrik till den förra. Istället för att sova bort den har jag jobbat bort den. Mina arbetsdagar har börjat en timme tidigare än vanligt, vilket har gjort att jag fått gå upp äckligt tidigt och stanna 9 timmar på jobbet. Det gjorde jag även idag, och pliktskyldigt åkte jag iväg och sjöng i kören direkt efteråt. Men allt som inte innefattar feber uppskattar jag vid det här laget. Dock är jag fortfarande lite snorig

Med kören sjöng jag även igår, fast då inte i körlokalen utan för knugen och en massa viktigpettrar som höll miljökonferens i riksdagen. Detta i syfte för att påpeka hur duktiga stockholmare är gällande miljöfrågor och att andra länder borde ta efter oss. För att styrka deras case kom min kör in och sjöng Vi är blommor

Just nu sitter jag och sjunger med i varannan låt från Lana del Reys platta, varannan från Frida Hyvönens senaste. Båda är mycket bra och jag älskar spotify premium över många andra saker här på jorden

Nu är jag fruktansvärt trött vilket främst kan ses på mina ögons lätt rosa nyans. Imorgon är sista gången mobilen kommer ringa sitt alarm i form av att p3 sätts igång klockan 06.15 på hela helgen vilket ska bli förjävla härligt

Igår trotsade jag sjukdomen och proppade i mig två alvedon, tog tuben ut till Ropsten och gick på Nyckelvikens vårutställning. Där var Veras fina saker, fina leeden och fina Vera.

1. Brukar du komma i tid?

... Öh omotiverat att ställa den som första fråga. Jag kommer alltid i tid till jobbet, eftesom jobb = para. Däremot lider jag av en smärre tidsoptimism (enda gången jag är optimistisk?) när det gäller möten med vänner och körrep. Men sånt kommer jag undan med genom min charmiga personlighet tihihihihi

2. Har du bra kondition?

Om frågan är ställd på tvärtomspråket, så: ja. Om inte: nähähäääe!

3. När blev du fotad senast?

Förra fredagen

4. Hur känner du dig nu?

Snorig, matt, rastlös. Lätt febrig, sömnfärdig och jävligt frustrerad.

5. Vanligaste färg på dina kläder?

Olika nyanser av grått

6. Blir du bra på kort?

Om jag själv tar dom *måste lära mig jobba med mina vinklar*

7. När och varför grät du senast?

För två veckor sedan, när jag kollade på sångscenen If i ever knew you från Pocahontas. Varför? "I'd rather die tomorrow than live a hundred years without knowing you" säger John Smith till Pocahontas när han ska bli avrättad dagen efter av hennes pappa. Åh true love och Disneymagi! Sen kan tårarna även kommit av den anledning att jag kämpade för att sätta mig in i storyn så mycket som möjligt och led av hög stress.

8.Var det pinsamt att svara på det?

Nej. Känner ingen ångest.

9. Hade du en bra kväll igår?

Bättre än väntat med förutsättningarna hemma och feber en fredagkväll. Fick sällskap av Elias och Hugo som lagade middag till mig och gav mig choklad.

10. Din favoritdryck på morgonen?

Kaffe

11. Kan du laga mat?

Ja, vegansk åtmistonde

12. Är du nyttig?

Nej palla

13. Är du blyg?

Inte så värst

14. Vilken tid gick du upp idag?

13-tiden

15. Har du spytt offentligt?

Ja

16. Jag sover:

I fosterställning med fötterna utanför täcket

17. Vad sa du senast?

"Ja" till pappas fråga om han kunde ta en alvedon av mig. Han ger bakfyllan ett ansikte

18. Var du på festival i somras?

Ja, i vanlig ordning på Emmaboda

19. Vad skulle du behöva nu?

Att en god middag lagas till mig eftesom jag inte orkar göra en själv. Och en nässpray.

20. Har du snygga skor?

Nej inte direkt men de är inte alltför trasiga ännu så jag tänker inte köpa nya

21. Vad var det första du sa imorse?

"äeeöööh"

22.Har du körkort?

Nej, jag bor i Stockholm

23. Vad ser du fram emot mest denna vecka?

Att jag har blivit frisk och kan träffa Vera

Den här veckan har varit mycket annorlunda från hur mina veckor vanligtvis brukar se ut och hur jag brukar må. Istället för att med energi och babblande mun flängt runt på tunnelbanan fram och tillbaka till jobb och trevligheter, har jag legat skakande, svettandes och sovande i min säng. Sedan natten till måndagen har jag lidit av en påtaglig och hög feber. Jag som aldrig brukar ha feber! Man ska aldrig säga aldrig, men den senaste gången jag minns att jag mådde såhär pissigt var efter min första Emmabodafestival 2008, så i princip aldrig. Då kom 16-åriga jag hem med en rejäl halsfluss, men även mycket livsglädje och roliga minnen. Den här gången finns inget ljust och positivt involverat. Det här är bara misär.

Så nu sitter jag på min kammare (orkar sitta upp idag, det är ett tecken på framsteg), lyssnar på Nick Drake och tycker lika synd om mig som han tyckte om sig själv. Ifall inte internet hade haft play-tjänster för mig att underhålla mig med, hade risken för att jag gått samma öde till mötes som herr Drake funnits. Så tack goda Big Bang för svtplay och filipochfredrik.com! Ni räddar liv.

soon to be sjuk, tonårig Clara

Nu kan jag börja leva ett liv med normalt tempo och sluta min lek att jag är en supermänniska som klarar allt. Jag kommer få en fritid igen, vilket underbart ord! Fri tid att fylla med vad fan jag vill och känner för. Hej umgänge, kroppsvård, fest, fönstershopping, sömn, underhållning, tecknande, utomhus, vårväder, sommarlängtan och liv! Jag välkomnar er med den öppnaste av famnar.

PUSS

De senaste dagarna har jag hängt en massa med två killar som jag kommer sakna en del de kommande veckorna. Såhär ser dom ut

Förutom det har jag kollat på fantastiska Love never dies (aka Fantomen på operan 2) med Patricia, varit på en 20årsfest med färgtema, legat i min säng och kollat på hur marken utanför blev täckt av snö, deltagit i det fortsatta firandet av samma 20åring som sträckte sig över hela helgen, käkat på Palmyras nya servering och skickat in ansökningar till olika radioutbildningar i landet.

nu har jag skickat in universitetsansökan

nu är den som den är

och det som sker, sker

min del av processen är över

framtiden vilar i systemets händer och mina gamla gymnasiebetyg

En annan gång det var fett var på Liljevalchs för två veckor sedan. Då såg det ut lite såhär

Då: Spelade Mastermind och sopsorterade med Hugo, gick på Under Bron på skärtorsdagen med Sandra, Rebecka och dumplingätande Vera, firade påsk med släkten och gammelmormors hemgjorda påskpynt

Nu: återgå till pluggish

update: det jag hittills kommit fram till av att se på och läsa om filmen är att den här sångscenen är sååå rörande och att jag förvandlas till en pöl av romantiska tårar varje gång jag tittar på den

Varför har det inte publicerats en photo booth-bild på bloggerskan på länge kanske någon undrar. Svaret är så genant som att hon har en envis finne som vägrar försvinna i mungipan, och därför ej vill dokumenteras med denna på bild. Men förutom att försöka döda denna gör hon faktiskt andra saker också. Idag har hon varit ute på Södertörn och seminariumat sig, druckit kaffe i solen på Mosebacke med Alexander och ätit middag med Vera. Det tillagades linsgryta med bulgur- och fetasallad och kollades på det treans fantastiska program Kjelles smakresa i Asien. Ett program som inte lever upp till sitt namn, då det enda man fick se "Kjelle" smaka på under ett avsnitt var ett friterat spindelben.

Här är hon iaf i ett desperat försök att dölja skavanken med en cool gest

Denna vecka läser jag Först som tragedi sedan som fars av Slavoj Žižek. Ifall någon vill ta reda på vad boken delvis avhandlar kan den kika på denna animerade snabbsammanfattning. Jag vet att den är tio minuter lång, men om man gav KONY-filmen 29 minuter av ens dyrbara livstid kan man ge något vettigt en tredjedel av samma vara.

Idag är en hemsk dag. Jag upptäckte att min favoritperson att följa och roas åt på facebook har tagit bort mig som vän. Känner mig lika bränd som den här munken. Hoppas hen kan ta mig tillbaka så att jag åter får skratta och gapa åt dennes statusar och bilder. Amen.