slutsats
Jag orkar inte leka glad här längre. Jag är inte särskilt glad och det här projektet har inte hjälpt mig. Det som har hjälpt mig att må bättre det senaste halvåret är ett heltidsarbete som hållit mina tankar skingrade och tid upptagen från tillfällen att fundera och reflektera. Sedan klockan 18 den första augusti har jag varit utan den ångestbefriande sysslan, och nu när den inte längre upptar mina tankegångar har ångestmolnen mullrat in och täckt min sommarhimmel med mörkgråa känslor och idéer. Äcklas av insikten att jag en arbetsnarkoman av så gravt slag, det har aldrig gått upp för mig tidigare.
Dock finner jag något perverst självtillfredsställande i att ha detta forum att berätta om min vardag och lägga upp bilder på mig själv på. Så bloggen får tills vidare kvarstå, men möjligtvis utan samma käckhet (har jag ens lyckats förmedla en sådan tidigare?). Lite mindre utelämnande av information, betydligt färre superlativ och lite mer jag och mindre tillgjordhet. Kanske kan den roa någon annan än enbart mig själv. Speciellt nu när jag snart flyttar från min hemstad, och på så vis min sociala tillgänglighet, till en håla jag känner allt mindre lust att bo i.
Kommentarer
Trackback
