Nu är den sista helgen över, väskorna packade, flygbiljetterna utskrivna och nedräkningen påbörjad. Känslan som infinner sig i min kropp är ändå inte melankoli, den rubriken valde jag mest för alliterationens skull. Snarare vemod. När jag känner vemod börjar jag alltid tänka på denna visa, av en ganska given anledning. Att den förklarar vad vemod är. Så att man förstår vad man känner.
