I fredags mötte jag upp Paulina i Kreuzberg efter jobbet och gick till en marockansk restaurang. Vi åt från detta vegetariska plockfat och fascinerades av interiören som restaurangägarna försökt göra om till en grotta med tillhörande stalaktiter i taket. Efter middagen besökte vi barer i området och drack te med rom för att värma oss. För att slippa vara bakis hela lördagen drog vi hem, och spenderade resten av natten med att dricka öl och chilla med vår nye flatmate.
I lördags åkte vi till Neukölln och gick i affärer. Längst fastnade vi i den stora second hand-butiken Colours där man kan köpa kläder på kilopris, sjukt praktiskt. När vi till slut lyckades ta oss därifrån hade himlen blivit mörk men från den föll äntligen, äntligen SNÖ! Lycklig som ett barn pulsade jag fram vid småtimmarna i de få centrimetrarna snö som låg på gatorna och drog till Ostkreuz på hemmafest. Med tanke på att den innehöll dj set, stämpel, projektioner på väggarna och gästlista var den mer som en klubb inrymd i en lägenhet.
På söndagen gick Paui och jag på marknaden i Mauerpark. Kylan var bitande men jag värmde min kropp med en crêpe fylld med färska örter och ostar. Mmmmm. Sen ägnade vi resten av dagen med pajbakning, tedrickande och Arkiv X. Bättre söndag får man leta efter.
Idag fick jag ett samtal från Sverige som berättade att jag kommit in på högsklolan i vår! Samtida kulturteori och politisk filosofi ska jag fördjupa mig i och det kommer nog äga rätt mycket. Känns så skönt att ha något att se fram emot och göra när jag kommer tillbaka till Sverige (den 28 februari!) och jag är nästan lika glad som nordkoreanska barn som får träffa sina stora ledare. Fast den glädjen är såklart omöjlig att överträffa.
världens gladaste barn med världens schysstaste ledare
Nu ska här göras en sammanfattning av förra året! Den första tiden av detta år hade jag ingen kamera som följd av en blöt kväll i London i november. Bilderna som ska representera dessa månader blir därmed väldigt få, och tagna från min mobil och facebookalbum. Men senare på året blir det bildfest!
Januari
Jag hälsade Paulina och Vera välkomna från utlandet, även om Paulina bara stannade i Stockholm två veckor. Det var två väldigt bra veckor och gav en peppig start på året. En av nätterna under dessa veckor bestämde vi oss för att flytta till Berlin på hösten. Det är det bästa beslutet jag någonsin tagit på fyllan och jag är så glad för att det blev av på riktigt! Så firades Veras 19årsdag i efterskott också. Bilden är tagen på NU! vilket är en klubb jag tills nu glömt bort att den fanns/velat glömma att jag gick till.
Årstafrisören fick äran att klippa mitt hår väldigt kort och på jobbet serverade jag mycket varm choklad eftersom det var snorkallt ute. När jag inte jobbade en massa gjorde jag det jag gillar allra bäst på vintern i Stockholm: åkte skridskor i Örnsberg!
Februari
I februari gjorde jag slut på det som gjorde mig olycklig, och bestämde mig för att göra saker som gör mig lycklig. Som att posera med yoggi tillexempel. Och gå på kroki med Vera på Basis, som vi gjorde samma dag som den här bilden togs (ingen bild från krokin va liksom öhöh)
Gick på den underligaste, mest pretentiösa fest/klubb jag varit på där allt som hände skrevs ner på toapapper som satt i en skrivmaskin. Kylan höll i sig och jag promenerade över Vinterviken och Trekanten.
Och så gick jag på en fin Basis-fest med 60-talssminkning.
Mars
Mars inleddes med en hejdundrande batik-session med ett härligt gäng människor. Under månaden började jag bli lite mer glad för varje dag som gick vilket var så himla skönt och befriande.
På jobbet gjorde jag såhär fina capuccinos, tillverkade och åt sjukliga mängder semlor och började förstå och prata allt mer persiska. När jag inte jobbade hade jag en massa extra repetitioner och långa diskussioner med kören om den kommande resan. Bästa grejen att engagera sig i någonting helhjärtat som ger utdelning!
Så gick jag och halva stan på invigningen av Top Shop i city. Trångt, utstirrande, varmt och gratis Smirnoff Ice. Mmmm torsdags-event..
April
Månaden började mycket bra eftersom Patricia kom hem från London och jag började på Södertörn. Fick alltså säga "hej välkommen tillbaka jag har saknat dig" till både en vän och min hjärna. Kursen på Södertörn ringade in typ allt jag gillar att läsa och lära mig om, så himla ultimat! I Kista roade jag mig med att läsa festliga CVn och after workea på trash-högborgen O'Learys.
Så blev äntligen den efterlängtade och omdebatterade körresan till 15 miljonersmetropolen Istanbul av! Eftersom vi inte rest på flera år kunde körkassan spenderas på god restaurangmat, besök i vackert utsmyckade och kaklade moskéer, och ett nästan drömlik harmonisk vistelse på stans finaste och äldsta hamam-bad. Lyxade till det och köpte helkroppsmassage och skrubbning, vilket gav mig typ det bästa tillfället dittills den våren. Totalt avslappnad och len som en babystjärt! M-m! Och så sjöng vi såklart en massa, och kören fick ett mycket större självförtroende och pondus. Det var verkligen på tiden och så förtjänat.
Ååååh helt underbart väder ute nu! Starkaste solskenet, ljusblå, molnfri himmel och äntligen minusgrader. Frosten ligger nästan som ett snötäcke på hustaken och trädgrenarna, om det bara föll lite riktig snö nu skulle min lycka vara gjord. Den här låten får kompa mitt goda humör och plattan vara soundtracket för dagen. Helgens soundtrack lär bli den av Musikhjälpen bannade the Sushi USB EP med Far & Son som precis släppts!
Medan måndagen flyter på med att man lyssnar på denna låt och läser om dess bakgrundshistoria, kan man påminna sig om vad helgen bjöd på för trevligheter.
I fredags bakade jag alltså en vegansk kladdkaka som jag piffade till med att ha chili-karameliserade kakobönor i. Den blev vulgärt god och fick en perfekt kladdighet. Även om den kanske inte gör sig så bra på bild med hård blixt så framgår nog dess konstistens. I munnen kan man föreställa sig en seg, sockrig smak som då och då stinger till av styrka. Den ultimata kombinationen med andra ord. Efter att vi fyllt våra magar med socker gick vi in på alkoholen. Den bestod denna kväll av fem olika sorters öl, som fick genomgå ett grundligt, noga övervägt öltest. Kategorierna de bedömdes i var: smak, styrka originalitet, credd och övrigt. Högst betyg fick Riedenburger Emmer Bier och i botten hamnade Flensburger Pilsner (inte förvånande med ett sånt namn).
När ölen var slut tog vi U-Bahnen till Mehringdamm i Kreuzberg och gick på gayklubb med några Uppsalastudenter. Stället såg från gatuplan ut som en vanlig bar, men visade sig innehålla en källare med tre dansgolv fullproppade av Berlins snygghomos. På lördagsmorgonen åkte vi tuben hem med knegarna som skulle till jobbet. Lördagskvällen ägnades åt P3 Guldgalan och rödvin.
I och med att nästan allt i Berlin är stängt på söndagar, och vädret var lika grått som stadens f.d. mur, drog vi idag till en minneslund. Inte vilken minneslund som helst, utan den för tidernas mest underskattade krigskämpar: den sovjetiska armén under andra världskriget. Sowjetisches Ehrenmal heter denna storslagna plats som ligger mitt i Treptower Park.
En festlig grej på den annars så seriösa, högtydliga plats var att bland buketterna som låg i rummet bakom Paulina, fanns även små, fyllda spritglas. Ryssarna vet sannerligen hur man hedrar de döda.
Denna vecka har jag i princip enbart lyssnat på en enda artist: Lana del Rey. Enda sedan min fellow jewhag Fredrik Strage skrev om henne förra fredagen har jag till denna fredag dagligen lyssnat på, och kollat på videorna till, hennes musik. Jag har totalt fallit för och köpt hela konceptet kring henne. White trash-romantiken, tumblr-estetiken och de omotiverat söndersprutade läpparna. Men framförallt gillar jag hennes röst och de sånger hon sjunger med den.
För att kompensera den undergivna femme fatale-rollen hon förmedlar har jag varvat hennes musik med den här plattan. Så mitt sinne inte får för mycket av verklighetsflykt.
Hej hej nu är det veckans bästa dag och jag är glad! Har på mig Paulinas fina klänning och har pepp i kroppen. Ska snart gå ut med senaste FilipåFredrik-podden i öronen och handla ingredienser till kladdkaksbak, men först käka en indisk-ish kikärtsgryta
En bra grej med Berlin är att det alltid går att upptäcka nya platser där man inte trodde något särskilt låg, med de mest oväntade innehållen. Det lönar sig att kolla på vad som sitter på husväggarna och att ta en sväng in i portar, ut på gårdarna mellan de höga husen. Här är bilder från en sådan gård vi hamnade på i jakt på en antikaffär. Himlen var kolsvart men små lyktor lyste på omotiverade platser. (Eftersom jag vägrade använda blixt är bilderna därför töntigt korniga) Ner för en trappa fann vi en källare det gick att kolla in i, och en hög människobajs vid dörren in till den. Brutalt och frågeväckande. I taket hängde däremot blingiga lampkronor, och i en rabatt stod en trädgårdsmöbel och ett gravkors, vilket gjorde gården vackrare.
Här är ett exempel på ett festligt väggfynd i kvarteren
Eftersom denna vecka hittills gått åt till skrivande av DI-uppgifter har inte något anmärkningsvärt hunnit inträffa i den ännu. I helgen hann mer hittas på, innan bloggen skapats, så den kan jag redogöra för här och nu.
På fredagen skrev jag klar min allra sista tenta för kursen, och en flaska vin korkades upp så fort jag skickat in den. Efter att den tagit slut var vi ölsugna och gick till baren Rote Lotte för att köpa två stop. Stället var inrett som ett övermöblerat vardagsrum, med utnötta mattor och, som namnet antyder, väldigt mycket rött. Efter ytterligare ett barbesök hamnade vi på en klubb (i Prenzlauer Berg!!) och dansade till musik spelad av en DJ med 70tals-discoutstyrsel. Fulla och trötta gick vi hem med en falafel i handen och ett leende på läpparna
När jag vaknade på lördagen var jag fortfarande full, men Paulina var oförklarligt pigg och drog ut mig genom dörren. Väl ute gick vi på second hand-safari och kollade på futuristiskt mönstrade jackor. Djungelns konung bland Berlins second hand-butiker måste vara de fyra våningar höga Humanat vid Frankfurter Tor. Där hänger plaggen sorterade efter årtionde, färgskala och om de är ifrån DDR. Superpraktiskt! För att dämpa klädöverdosen promenerade vi längs Frankfurter Allee och fick se ännu fler rester från DDR i form av deppig arkitektur. Tacksamma för att vårat hem inte ritats av sovjeter la vi oss dess säng och såg på Arkiv X resten av kvällen.
På söndagen hade vi återfått energin och utnyttjade den till att gå genom halva staden. Vårt enda uttänkta mål för stegen var att de skulle ta oss till Denkmal für die ermordeten Juden Europas, alltså stenklossarna som folk brukar fota sig vid och ha som profilbild på facebook (är själv en av dem). Men fötterna ville inte sluta gå där utan tog oss via Potsdamer Platz till Checkpoint Charlie och sedan enda bort till Kottbusser Tor. Där belönade vi vår hurtighet med att äta texmex på Santa Maria.
Lite såpbubblemagi för turisterna vid Hackescher Markt
Upptäckte ett kromosomfel på en av Brandenburger Tor-hästarna
Vaknade vid halv elva av att solen sken i ögonen genom mina stora fönster. Öppnade ett av dem och stod några minuter för att bara känna den kyliga, uppfriskande luften och solens värme i ansiktet. Åt en solrosfröproppad fullkornsmacka med hemgjord hummus på, tillsammans med en kanna kaffe och dagens DN.
Igår fick jag tillbaka resultatet från min sista tenta på historiekursen och skickade in mitt arbetsprov till DIs radioprogram. Detta firade Paulina och jag igår med en god middag och en flaska larvigt billig Prosecco. Jag är med andra ord från och med nu en fri fågel i den stora tyska huvudstaden, och det ska tas tillvara på! Idag ska jag författa en bucket list över saker jag ska hitta på i Berlin. Återuppleva saker jag gillat, se platser jag ännu inte sett, besöka museum jag inte varit på o.s.v. Jag hoppas listan blir riktigt lång så att jag har mycket roligt att se fram emot och göra!
blogg.se satte själva rubriken till detta inlägg, men de formulerade precis det jag själv tänkt skriva. Välkomna till denna blogg som kommer ha en annorlunda funktion än att bara agera publik dagbok i virtuell form. Den ska hjälpa mig att uppskatta mitt liv mer än vad jag gör i nuläget.
Sedan studenten 2010 gick känslan som hade greppet om mitt liv över från att vara stress till att bli ångest. En ångest som försvårat mina möjligheter att se det positiva i min vardag och i mitt liv. En ångest som hindrar mig från att leva i och uppskatta nuet, eftersom jag alltid tänker framåt eller bakåt på antingen vad det ska bli av mig eller vad jag kunnat göra annorlunda i mitt liv.
En dum syssla när man känner denna känsla är att läsa bloggar, gärna bloggar som utrtsålar en konstant lycka och glädje. Givetvis är urvalet av vad som skrivs i dessa bloggar valt med yttersta noggrannhet för att stärka den perfekta bilden som förmedlas. Men jag låter mig luras. Jag låter mig luras att de är exakt så lyckliga som de skriver. Därför tänker jag med denna blogg försöka plocka ur de tillfällen i min vardag som innehåller något positivt och förstärka dem. De överlag dåliga stunderna ska inte nämnas, och helst ska sarkasm vara uteslutet. På så vis kan jag kanske lura mig själv att känna mer lycka och tillfredsställelse med min tillvaro. Jag hoppas att det fungerar.
Så välkommen till min nya blogg! Ett hemmagjort psykologiskt experiment i självhjälp till självkänsla