Känner ingen ångest

Idag flyger Vera till Kreta och jag står kvar i samma Stockholm med ett glas rödvin i handen och fäller sorgefyllda tårar. Kanske inte så pass dramatiskt, men det är fortfarande en jobbig insikt, att tolv dagar i Grekland ändå är tolv dagar i Grekland. Nu lyssnar jag lite sentimentalt på Paul Simon och ska strax packa mina pinaler och ta mig till mitt andra hem för att få närhet och umgänge av katten. Det kommer nog att hjälpa.

Övrigt: Lägg märke till hur mina kinder skapar en sådan skugga att jag ser ut att bära en halv-ansiktsmask som de har i äldre filmer för att skapa obehaglig maskerad-stämning. Får fan lära mig mina vinklar någon gång.