Känner ingen ångest

Såg på solnedgången och hade kvalitetstid med Vera som så många gånger förr på berget vid Vinterviken. Prat om livsbekymmer med den utsikten gör att allt känns mindre besvärligt.

Tog med Paulina upp på söders höjder för att hon skulle få en påminnelse om vilken vacker stad Stockholm är. Den gör sig allra bäst med rödvin och soluppgång på Skinnaviksberget, så det var på så vis det gick till.

Anton åt en bakis-bento till brunch och jag gyoza med extra kimchi på lördagseftermiddagen. Kimchi ♥ ♥ ♥

Några timmar senare blev det vegansk grillning och ännu mer rödvin med mina favoriter i Humlegården. Alla hade på sig jeansjacka utom Patricia, men hon lyckades vara sommarchic ändå.

Sen blev det repris på platsen från natten innan, skinnz0r. Det spelades kubb på gräset och Euphoria på repeat. Historisk natt asså, Loreen får också tre hjärtan ♥ ♥ ♥

Nu är sommaren över för typ de två veckorna framöver. hurra.

Åh så b-r-a låt! Sång av Bobby Womack och Lana del Rey, och gjord av självaste Damon Albarn. På tal om Damon Albarn vore det helt jävla fantastiskt ifall Lana del Rey bokades till Way Out West. Då hade jag inte tvekat en sekund på att slänga upp de nästan två laxen arrangörerna ska ha för att man ska få besöka festivalen. Men hon är väl inte creddig nog, så jag får fortsätta lyssna på henne på youtube och spotify. buhu.

Det som gjort min dag så lång är faktumet att jag hade ett extra insatt körrep 19.45 vilket gav mig en kort tid att komma hem från jobbet, laga middag, äta middag, åka till kören och vara där betydligt senare än vanligtvis. Extra körrep blir det många av de kommande två veckorna. Fyra tillfällen denna, och lika många den nästkommande. Plus såklart fem hela arbetsdagar. Känner av att jag börjar intala mig den där föreställningen om att jag klarar allt trots begränsad tid, som jag senast gjorde när jag pluggade samtidigt. Men denna gång rör det sig bara om två veckor, inte två månader. Plus att jag ganska nyss fick veta att jag fick högsta betyg så GO ME jag klarar tydligen denna sortens utmaningar mot tiden!

Idag har jag i och för sig börjat storgråta på jobbet. Tårarna kunde bara inte sluta rinna, utan föll längs mina kinder ner på tangentbordet, och min röst blev grötig. Anledningen var att en kvinna född 1939 ringde in och berättade utan tvekan att hon hade fyra månader kvar att leva. Hon ville veta hur hon skulle gå tillväga för att avsluta sitt telefonabonnemang när hon dött. Jag blev helt paff och sorgsen samtidigt. Kvinnan som utan rädsla verkade vara beredd att möta döden och ringer in till sin telefonoperatör. När jag försökte mig på ett tafatt beklagande av faktumet att hon i princip kände till sin dödsdag skrattade hon till och sa att hon inte behövde beklagas. Att hon hade haft ett jätteroligt liv, och när det var över skulle hon spöka. Så jag instruerade henne i hur hennes närstående skulle gå tillväga när detta skett, eftersom hon brydde sig så mycket om dem att hon inte ville att de skulle behöva betala något för hennes skull.

Så hoppas jag också att jag kan möta döden. Lagom gammal och så nöjd med livet att jag kan avsluta det med ett skratt.

Träffsäker och deprimerande skildring av generationen jag tillhör, och bloggen detta aldrig kommer att bli

Jag var på 20-talsklubb på och dansade mig svettig och andfådd av charleston

Lagade amerikanska pannkakor och bjussa mamsen och henkan morgonen efter. Har man inte lönnsirap går lemoncurd nästan lika bra att ha på.

Anton gjorde lite pr för Club Mate (som jag inte druckit sedan februari!!) i den gamla, bortglömda delen av Liljeholmen där det finns en linbana!!!!!!! (stockholmsupptäckt som förtjänar ännu fler utropstecken än club mate)

Drack brooklyn med massa andra människor som köpte samma bira på debaser slussens uteservering och värmde mig i dessa och andra flickors sällskap, och värmelampor. En mycket fin lördagkväll som slutade på söndagmorgonen med progglåtar och rödvin.

Såg mina idoler/förälskelser/förebilder/husgudar på Rival. Att ha platser på första raden skadade inte direkt. För starstrucked för att kunna ta en bild med skärpa.

Firade Patricias 21årsdag, som tidigare nämnts, vilket förevigades i denna bild. Blommiga brudar och bärs på baba oh yeah

Och på kristihimkvällen åt jag och papi en töntigt god middag på Shanti. Slut på bilder för tillfället!

Anywas - snart blir det bildfestival här på den ångestfria bloggen! Fett va? Men först: vietnamisiskt käk i Aspudden

Sluta spela dansbandsmusik vafan jag pallar inte höra på skiten.

Och sluta ha ett &-tecken i ett bandnamn det ser skittöntigt ut.

En annan bra grej med att jag är ledig en torsdag är att jag igår fick möjligheten att utan rädsla för en eventuell baksmälla gå på Baba Sonic och fira Patricias 21årsdag (grattis honey pie!) Där dansade jag till den vanliga peppigaste poppen från 2000talet-plattan, glädjes åt att jag var långt ifrån yngst på stället, fick sjukligt billig öl av bartendern på deppiga ovanvåningen och pratade om citrusfrukter

och jag är så trött så trött att jag ser ut som ett spökdjur. Men det beror på att jag har haft en spännande sak för mig idag som kanske leder till något fett. Så då är det värt att vara halvdöd en dag. Nu ska jag sova <333

//er snart återigen bloggdrottning

Idag har jag haft en fetchillig dag på jobbet. Min chef var bortrest så radiostationen på kontoret ändrades från dygnet runt-kommersiell RnB från 2010-kanalen till P3, vilket gjorde arbetsklimatet betydligt mer behagligt. Efter jobbet åt jag hemgjord pizza med min fina vän som finns på bilder här under. Hon visade upp sin dagens outfit och lekte med familjens gullegris och Sören. Nu ser jag på en bra fransk miniserie som heter Elitklassen och handlar om unga snygga fransoser på 70-80talet som utbildar sig till att få höga positioner inom landets politik. När dagens avsnitt är slut ska jag sova och det ska bli så skönt att jag ej kan beskriva det med ord.

Efter jobbet har jag grattat Hugo som blivit (tillsammans med sina bandkompisar) bokad till Putte i parken i sommar, gått på en upptäcksfärd och fågeljakt med Sören, och nu ser jag på Inför Eurovision song contest. Peppen inför finalen är stor då jag för första gången på massa år tror att vi har en chans att vinna. Okej det var en lögn för det trodde jag förra året också, men nu tror jag det ännu mer. Många låtar är så tråkiga att man ser ut såhär efter en minut in i låten

*vet att min kärlek till honom är besvarad*

Tju idag är det fredag och det är i vanlig ordning en bra veckodag. Jobb och sen helg, alla vet grejen. Men denna vecka har två fredagar inträffat, eftersom i måndags var det Valborg och första maj på tisdagen. Valborg firades med brasa och hemmafest i Björkhagen, och ett sent besök på en technoklubb i Clustret. Hemgången skedde i gryningen och då var det såhär ljust och vackert när man kom ut från det mörka skyddsrummet

På tisdagen, som då kändes som en lördag eller söndag, gick Vera och jag till Vitan. Där rådde det nästintill festivalstämning och vi festade till det med god thaimat

Okej vad har jag sysslat med på sista tiden? Jo serrni i fredags gick jag ut med Patricia, Tintin och Linnea trots att jag var slutarbetad. Men jag kan peppa till om jag vill, och lät mig inte nedslås av att min mobil dog på kvällen. Istället besöktes Strands lokal som innehöll gamla bekanta trevliga ansikten, peppiga ungdomar som fått sätta på sig sina studentmössor och omgångar av fussball och pingis! Jag glömde allt vad jobb hette och hade det askul.

På lördagkvällen hängde jag med Vera och Sören, och på söndagen gick jag på Fotografiska med Vera men utan Sören. Där kollade vi mest på och tyckte bäst om Helena Blomqvist, av typ den här anledningen:

Sedan gick vi till Kungsträdgården och fotade den blivande studenten Sonia och varandra bland körsbärsblommorna.

ehe kantoskärpa ♥