Känner ingen ångest

Den här veckan har gått enormt snabbt. Det är redan fredag och tack vare mitt besök i storstan får jag som två helger på en vecka. Något annat hade jag inte orkat med, en trötthet infinner sig i min kropp när jag befinner mig här uppe märker jag. Efter varje måltid, lektion, fikapaus, cigg, promenad eller infomöte vill jag bara sova. Tur då att jag styr mitt egna liv här och kan bestämma min dygnsrytm och mina rutiner. Att ha bott hemma i ett drygt halvår har varit påfrestande för vilket tålamod man ska ha med att som vuxen (tycker ändå att 20 borde räknas som vuxen, jag har ju varit myndig i två år) behandlas som ett barn med regler, utskällningar och tjat. 

 

Idag lyssnade jag på en intervju med Kristoffer Triumf i Torehammars vecka. Kristoffer Triumf är, som jag tycker alla borde veta, mannen bakom podcasten Värvet, som jag tycker alla borde lyssna på. Triumf triumferar i podcastsverige med sina djupgående, avslappnade intervjuer med främst komiker, men även lite reklam-musik-och-mediafolk. Poddarna är i ett lugnt tempo utan att bli sömnigt, och behandlar bitvis seriösa ämnen utan att det blir för pretentiöst. Vissa människor provocerar mig bara med vilken flyt de haft i livet och inte verkar reflektera över det (läs Peter Magnusson). Andra har haft en spännande karriär men verkar obenägna att kunna berätta om den på ett bra sätt för att den är så pass vardaglig för dem (läs Lotta Lundgren). Men de flesta är inspirerande, motiverande och ger en insikt om hur folk tar sig in i branscher på andra vägar än man kunnat föreställa sig, samt hur mycket bekräftelsebehov som ligger bakom deras strävan. Att många öppnar upp sitt sinne, vilket jag tror beror på att Triumf aldrig låter särskilt intresserad av svaret på frågan han just ställt, och pratar på om olika tankegångar gör att man kan förstå sig på dem bättre, och ibland känna igen samma tankegångar hos en själv (har fått veta att Annika Lantz och jag i princip är soulmates!) Lyssna på poddarna med Sigge Eklund, Kringlan Svensson, Alex Schulman, Johanna Koljonen - Så många bra avsnitt! 

 

Värvets skapare kommer från reklambranschen vilket jag misstänker att människorna bakom denna tumblr gör. Lite smala referenser på så vis, men rolig ändå om man använder sig av internet dagligen. Det gör jag. 

Jag är åter i Bollnäs efter två hektiska dygn i Stockholm. Det är intressant hur jag efter att bara ha bott här i en vecka får känslan av att jag "kommit hem" när jag är i mitt rum i korridoren igen. Det måste ju vara ett betyg på att jag trivs ganska bra här. Nu ska jag packa upp de prylar jag tog med mig från mitt gamla hem och se till att mitt nya hem blir mer hemtrevligt. Hem hem hem hem. Hem.

Nu har jag varit på skolan i en vecka och det är ju bara för jävla konstigt att jag bor på ett internat i Norrland. Faktiskt, det kan ingen säga emot.

 

Veckan har varit späckad med nya intryck, människor, kunskaper och vanor. Samtidigt kan jag inte släppa känslan av att det är underligt av mig att befinna mig här. Att jag inte är hemma och försöker hitta en lägenhet, börjar på Journalistik med samhällsstudier inriktning idéhistoria på Södertörn, attendar festliga events på facebook och leker med fingrarna i Antons hår. Men nu har jag tagit ett beslut så att läget är annorlunda, och läget är ju vad man bara ska gilla. Imorgonkväll åker jag dock till Stockholm för att få känna på den där alternativa verkligheten. 

 

Några andra grejer som är konstiga och fuckat med mitt mind idag kommer här:

Upptäckte till min minst sagt stora förtjusning att Willy's sålde savoykål häromdagen! Det har inte gått att köpa, så vitt jag sett (och jag har letat), i svenska mataffärer det senaste halvåret. Men nu finns deras vackra mörka blad att tillgå i grönsaksdisken! Dagens lunch, som jag själv måste laga då mattanterna har ledigt över helgen, bestod alltså av savoykål i stora mängder. Så näääjz! Dock hade jag inget till, vilket jag brukade ha förr i Berlin när jag åt det i princip dagligen och exprimenterade med diverse kryddningar. Jag tackar Paulina som introducerade mig till savoyen!

Såhär kunde det se ut när jag åt savoykål i vintras, med brysselkål och bulgur, eller morötter och ris

Och såhär ser hon jag brukade äta det med ut. Saknar henne och våra måltider väldigt mycket.

 

 

Laddar upp några bilder nu så att de som undrar får en någorlunda uppfattning om hur platsen jag befinner mig på ser ut. Här är sjön och skogen man ser från gräsmattan vid skolan

I onsdags åkte vi ut med radiotvåorna och våra lärare för att se på Bollnäs omnejd. Vi klättrade upp för ett berg, besökte växbo kvarn och en traditionell hälsingegård. Samt fikade som de värsta pensionärer.

Idag har jag mått lite såhär och kännt mig less på livet. Antagligen gjorde jag slut på lite mycket endorfiner igårkväll då första folkis-festandet gick av stapeln. Förutom öl på internatrum höll vi även låda på den beryktade nattklubben Tranan, som inte har någon som helst likhet med den Tranan som finns i Stockholm. Det var flera gånger jag tappade hakan; åt interiören, besökarnas kläder och beteende, det låga alkoholpriset, strippstängerna som fanns på dansgolvet (har aldrig varit på ett ställe med strippstång förut!!), åt att ingen målgrupp fanns gällande ålder - artonåringar och femtiotaggare blandades hejvillt, åt att ingen valmöjlighet än detta ställe fanns att tillgå. Men framförallt tappade jag hakan åt min egen inskränkthet, brist på livserfarenhet och ensidiga fest-smak. Kommer nog få fler insikter under tiden här i småstan, och jag hoppas att de kommer göra mig till en åtminstone lite mer öppensinnad människa. 

"Det bara skriker Stockholm om dig!"

Okej lite väl negativ stämning här på sistone kanske. Jag mår egentligen väldigt bra just nu. Många bra grejer händer och jag har ett år av troligtvis skitroliga grejer framför mig. 

En bra grej som lyser upp min tillvaro är, patetiskt nog, faktumet att de ordinarie programledarna på P3 är tillbaka bakom mikrofonerna. Äntligen är Martina, Kodjo och Hanna på plats i Morgonpasset och som gjort mig på bra morgonhumör sedan 2009. Och PP3 med Pär Lernström har satt igång, vilket fick mig att drömma att jag åt hummersoppa med honom... *StaLkEr gUrL* Han gick faktiskt på en folkhögskolas radiolinje innan han började jobba sig in i branschen, såatte förebild lixzom!!

En annan bra sak är att det går toppen för det rödgröna blocket i en ny väljarmätning. Sånt glädjer mig.

 

Nu ska jag testa skolans biffstroganoff. Ytterligare en bra grej: skolmaten verkar vara välsmakande och vällagad!

Kram på er alla

så underbart och så sorgset på samma gång

mitt hjärta slår snabba, lyckliga slag, men mitt hjärta befinner sig i min kropp som befinner sig i en helt annan del av landet än hans

Sitter på min säng i rummet i mitt nya hem, skolan jag börjar på imorgon för att lära mig göra radio. Rummet är större än jag trodde, större än mitt rum hemma i Stockholm. Väggarna är beklädda med en ful ljusgrön tapet, med mönster av något som till hälften liknar en stiliserad mås, till hälften ett blad. Det är alltså som V:n i grön-vitt över allt, som skär sig sådär lagom härligt till de möbler jag har som även de har grön färg på sin klädsel. Dock en annan nyans av grönt, en mer intensiv, ljus mossfärg. Alla möbler är gjorda i furu och lackerade så att de ser plastiga ut. Den bleka träfärgen skapar kontrast till de intensivt röda, tjocka gardinerna som hänger på väggen runtom mitt fönster. Utanför fönstret kan jag se sjön och på dem finns även persienner, vilket jag uppskattar. Ljus tycker jag blir som bäst undangömt med persienner. På väggen sitter en TV i storlek yttepytte-liten och jag har faktiskt ännu inte kollat vilka kanaler jag har. Det är något jag alltid gör annars så fort jag kommer in på ett hotellrum, men i min första studentbostad har jag låtit bli. Kanske för att det inte ska kännas som en plats där jag bara ska stanna en vecka, utan faktiskt bo på i ett år. 

 

Dagen har i stort vart ett helvete på grund av en mördande baksmälla som fått mig att både vilja spy och gråta om vartannat. Mitt avsked till stan och vänner utmynnade i ett smärre fylleslag, som tog ut sin rätt idag. Men jag hade fruktansvärt trevligt och jag är fruktansvärt ledsen att jag flyttar från platsen och personerna jag tycker så mycket om. Men nu gäller det att anpassa sig till småstads- och internatlivet, och bli bekväm med tanken att göra något nytt. Patricias avskedspresent får helt enkelt duga som tröst i stunder av saknad.

 

Hej här är några instagrambilder från festivalen, något festivalarrangörerna lade enormt stort fokus på att man skulle ladda upp med deras tag #wowgbg för att skapa nått rekord i #-feeden. Uppmaningarna till detta fanns verkligen överallt på festivalområdet! Fånigt värre, då jag anser att de istället borde fokuserat på att fixa bättre ljud på OFWGKTA-spelningen och hitta en mer värdig ersättare till Frank Ocean än Looptroop. I stort sett är jag jättenöjd med festivalen och faktumet att jag lyckades ta mig dit. Hade skitroligt och skulle lätt kunna tänka mig att återvända nästa år, och då vara där på festivalens alla tre dagar! Här är två texter som sammanfattar några av de tankar jag tänkt under den gångna helgen angående utebliven köttservering och utebliven übermensch. För varför skriva själv när andra kan göra det så mycket bättre?

 

 

 

 

Här är en väldigt fulsöt tändare jag hittade i köket när jag gjorde en stordiskning av, vad jag misstänker, flera veckors smutsigt porslin. Osäkerheten i tidsaspekten beror på att diskberget befann sig (borta nu!!) hos min far, som jag inte bott hos sedan midsommar. Kompenserade denna brist på tillgänglighet av mig själv med att ta hand om det han uppenbarligen inte förmår göra själv och diskade tills mina händer var oigenkännliga av allt varmt vatten de utsatts för. Lukten från de matrester som låg i vasken låter jag bli att försöka beskriva med ord, ingen bör få återuppleva den.

 

Idag har jag bara varit i Örnsberg. Det var ett beslut jag tog efter att på sistone flängt runt ganska mycket och fått en egentligen ganska obefogad, men fortfarande jobbig känsla av hemlöshet. Droppen gick igår när jag förutom i Örnsberg befann mig i Aspudden, Årsta, Örnsberg igen, Hässelby, Hornstull och "sofo". Nog för att jag vill utnyttja de många kronor jag lägger på SL-kortet, men det finns en gräns för hur många timmar det är roligt att åka kollektivtrafik på ett dygn. 

 

Dagens största ansträngning var att gå till Konsum och köpa middag, som gav resultatet vitlöksmaxad kikärtsröra och avokado. Väldigt enkelt, men det mest näringstiktiga målet under dagen åtminstone, då de tidigare bestod av honungsmackor och nachochips. Framförallt innehöll den inget kött, och det kommer inte mina mål på Way Out West göra heller eftersom festivalarrangörerna igår berättade att de enbart kommer servera vegetarisk mat till besökare, personal och artister. Så sjukt bra grej rent miljömässigt och ideologiskt osv. men framförallt smakmässigt! Gissar att de pga denna "begränsning" i ingrediensutbudet kommer satsa extra mycket på att den mat de säljer kommer vara ordentligt vällagad och smakrik. Sjukt även hur provocerade verklighetens folk blir av detta beslut! Tog det dumma beslutet att läsa twitterflödet om festivalen, för att ta reda på hur stämningen var, men möttes bara av vita kränkta män som klagade på att de inte skulle kunna käka älgkebab framför Refused. Min andra gissning i detta inlägg är att det säkert kommer vara svårt att ta sig fram till festivalområdet på lördag mellan alla akut ditkallade korvvagnar som rullat in i Slottskogen vid det laget. Alltså, alla som vill kommer få äta lika mycket kött som vanligt och inget kommer förändras i animalierkonsumtionen. Däremot kommer artiklarna om Way Out West i svensk press öka markant och några göteborsreklamare får en ordentlig bonus av festivalarrangörerna för väl utförd PR-kupp.

Okej jag ska alltså tillsammans med Anton på Way Out West på lördagen. Just nu är jag mållöst glad och nöjd med ett så fantastiskt bra avslut på sommaren. Att jag faktiskt kommer iväg från Stockholm och gör något roligt, sommarrelaterat. Att vi varken har bostad eller biljetter för att åka dit och tillbaka ännu är något jag inte ens orkar ha ångest över. Jag var spontan och adrenalinkicken från det håller fortfarande mitt humör på topp!

 

 

!!!!!!!!!!!

Jag orkar inte leka glad här längre. Jag är inte särskilt glad och det här projektet har inte hjälpt mig. Det som har hjälpt mig att må bättre det senaste halvåret är ett heltidsarbete som hållit mina tankar skingrade och tid upptagen från tillfällen att fundera och reflektera. Sedan klockan 18 den första augusti har jag varit utan den ångestbefriande sysslan, och nu när den inte längre upptar mina tankegångar har ångestmolnen mullrat in och täckt min sommarhimmel med mörkgråa känslor och idéer. Äcklas av insikten att jag en arbetsnarkoman av så gravt slag, det har aldrig gått upp för mig tidigare. 

 

Dock finner jag något perverst självtillfredsställande i att ha detta forum att berätta om min vardag och lägga upp bilder på mig själv på. Så bloggen får tills vidare kvarstå, men möjligtvis utan samma käckhet (har jag ens lyckats förmedla en sådan tidigare?). Lite mindre utelämnande av information, betydligt färre superlativ och lite mer jag och mindre tillgjordhet. Kanske kan den roa någon annan än enbart mig själv. Speciellt nu när jag snart flyttar från min hemstad, och på så vis min sociala tillgänglighet, till en håla jag känner allt mindre lust att bo i. 

Jag är leeeedig och fri som en fågel! Min tid spenderar jag med att se på OS, laga mat, planera inför flytten och gosa med Sören som äntligen är tillbaka i huvudstaden. Fast framförallt lyssnar jag på mängder av podcasts. Har en uppsjö med poddar jag inte hunnit lyssna på under månaderna av heltidsjobb, så i nuläget pågår en oavbruten ström av prat i mina öron. Med andra ord har jag bytt ut prat från gaggiga, besvikna, upprörda, förbannade gamlingar till kunder, till prat från roliga, kvicka, kvasifilosofiska resonemang från intressanta mediamänniskor. En klar förbättring! Nu ska jag slörpa i mig kaffe och äta citronsockerkaka, sen röra mig in genom tullarna för att fönstershoppa och kanske till och med shoppa. Ser mig själv som jävligt förtjänt av det.